8 bitar Johansson

Megafon

Jan Johansson (p), Gunnar Johnson (b), Ingvar Callmer (tr). Insp. 20 februari 1961. 

Av de plattor jag hört med Jan Johansson tilltalar den här mig mest. D.v.s. jag är förtjust i den. Jan Johanssons musik är kanske inte av det slaget som man ”tänder direkt” på, den är för reflekterande, för mångtydig och kanske för reserverad för det. Här mer än förut talar den i varje fall till mig, vare sig han spelar med en band eller alla tio fingrarna, solopiano eller med stödjande trummor och bas. Bara hans sätt att behandla folkvisan De sålde sin hemman är värt en lång kommentar. En gång hänvisade jag i en recension till baksidestexten för en fyllig beskrivning av musiken och det blev en del läsare arga på. Nu gör jag det igen, för Ingmar Glanzelius tycker jag säger det väsentliga om musiken i sin baksidestext. För att läsa den måste ni gå till en musikaffär. Då är det lika bra att spela igenom plattan på en gång, och det är det som är min avsikt här. Jag tror inte ni ångrar det.
B.S.

Recension från OrkesterJournalen #9 1961