Somehow Life Got in the Way

Ladybird

Isabella Lundgren (vo), Carl Bagge (p), Niklas Fernqvist (b), Daniel Fredriksson (dr), Peter Asplund (tp), Joakim Milder, Robert Nordmark (ts), Dicken Hedrenius (tb), Nordic chamber orchestra, Mats Hålling (cond). Insp i Härnösand 2014.

Det finns något både storslaget och intimt över Somehow life got in the way, Isabella Lundgrens nya skiva. Den skiljer sig mycket från hennes debut, den underbart charmfulla swingskivan It had to be you. På nya cdn finns ett större allvar – något som accentueras av den tonsatta texten ur Predikaren, Allting har sin tid, som avslutar skivan. På Somehow life got in the waysammanstrålar några av våra främsta jazzsolister med musikerna i Nordiska kammarorkestern.

Dirigenten Mats Hålling står för de svepande, snygga arrangemangen för den klassiska orkestern. Repertoaren består av amerikanska standardlåtar, en spiritual och nyskrivet material av bland annat Lundgren och skivans producent, Peter Asplund. Ibland blir det mycket pampigt – till min förvåning tycker jag mig höra Judy Garland och Liza Minelli när Lundgren avslutar med ett expansivt vibrato i If he walked into my life. Nobody knows the trouble I´ve seen gör hon helt till sin egen med en personlig, sugande frasering, det samma gäller Ac-cent-tchu-ate the positive.

Isabella Lundgren har en röst man direkt känner igen. Hon förmår beröra, utan att bli insmickrande. Hon är helt enkelt en sällsynt begåvad artist. Det visar hon med önskvärd tydlighet på denna skiva och det visade hon också vid årets jazzfestival i Stockholm där hon med intensiv närvaro framförde sånger av Jule Styne och Sammy Cahn, enbart ackompanjerad av piano och bas. Får man önska sig en Styne-Cahnskiva i intimformat nästa gång? Det kan bli en sensation.

Jörgen Östberg

Recension från OrkesterJournalen #6 2014