Domp Records

Christopher Dominique (p), Filip Runesson (vi), Johnny Åhman (b), Kalle Moraeus (vi), Monica Dominique (org), Carl-Axel Dominique (fl), Ola Salo, Joel Andersson (hca), Pontus Estling (cl), Ulrika Gunnarsson (vo), Jonas Dominique (b), Joakim Dominique (tp), Johannes Dominique (cello). Insp.  Hurva och Abbey Road  London, 2025

Jan Johansson och Bengt-Arne Wallin var tidigt ute med att föra samman jazz och svensk folkmusik. Andra har följt efter. Personligen hoppas jag på att Rasmus Borg någon gång kommer att spela in de skånska koraler som han stundom spelar live med sin trio. Pianisten Christopher Dominique ägnar sig åt folkmusik från Småland. På Jazz ex Smolandia vol. 2 är konstanten en trio med Filip Runesson, Johnny Åhman och Dominique själv, till vilken en lika brokig som intressant skara musiker ansluter sig: Kalle Moraeus, Ola Salo, Ulrika Gunnarsson, Monica och Carl-Axel Dominique med flera. Deras närvaro gör att varje låt får en helt egen, personlig prägel. 

Det är en omistlig sångskatt som Dominique utforskar. Av de underbara melodierna är nog Kristallen den fina den enda allmänt kända. Dominiques arrangemang är varsamt utförda men samtidigt personligt hållna. Improvisationerna integreras helt naturligt i musiken.  Riksspelmannen Pontus Estlings klarinettsolo i Sven Donats 84th är jag extra svag för, liksom Joel Anderssons och Ola Salos insatser på munspel i Vislanda Gamla brudmarsch. Och Monica Dominique är i fint slag vid hammondorgeln i en funky version av Elfvaleken. 

Allt fler av de skivor som recenseras i OJ numera låter sig inte genrebestämmas med självklarhet. Dit hör Jazz ex Smolandia. Själv väljer jag att sortera in den bland jazzskivorna, men den den kunde lika väl – kanske till och med hellre – ha placerats bland folkmusiken. Christopher Dominiques skiva är genuint upplyftande, med melodier som både värmer och berör på djupet. Rekommenderas varmt.

Jörgen Östberg