We Jazz (wejazzrecords.bandcamp.com/music)
Christer Bothén (donso ngoni, bcl ,kbcl, p), Mats Gustafsson (ts, fl, cl, org, elektronik, harmonica), Goran Kajfeš (tp, synt, elektronik, perc), Kansan Zetterberg (b, donso ngoni), Juan Romero (perc, berimbau), Marianne N’Lemwo (karignan). Insp. Studio Ingrid, Stockholm, 2024.
Cosmic Ear är en ny bandformation som följer i spåren av trumpetaren, multiinstrumentalisten och visionären Don Cherry (1936–1995). Debutplattan är döpt till Traces och ges ut på finska We Jazz-etiketten.
I kvintetten som hyllar Cherrys musikaliska gärning ingår Christer Bothén på donso ngoni (jägarharpa), basklarinett, kontrabasklarinett och piano; Mats Gustafsson på tenorsax, flöjter, klarinett, orgel, elektronik och munspel; Goran Kajfeš på trumpet, synt, elektronik och slagverk; Kansan (tidigare Torbjörn) Zetterberg på bas och donso ngoni samt Juan Romero på congas, berimbau och slagverk. Marianne N’Lemwoförstärker ensemblen på karignan (räfflad metallgurka) på ett par spår.
Kajfeš och Gustafsson har under flera år önskat att sätta ihop en mindre ensemble för komponerad och improviserad fri, kosmisk och andlig jazz. De har efter flera samarbeten i större ensembler som Fire! Orchestra nu fått möjligheten att bygga vidare på idén tillsammans med Bothén. Soundet känns igen från Bothéns tid med Cherry under 1970-talet och den grund Bothén skapade med Bolon Bata.
En mix presenteras där hela världen ingår: originalmaterial av Kajfeš, Gustafsson och Bothén samt verk av Don Cherry, Codona och Frank Lowe. Vi hör influenser från Malis jägarmusik, marockanska Gnawa-traditioner, svensk folkmusik, sydamerikanska rytmer, fri improvisation och frijazz. Kvintettens signum är ett öppet, genrebefriat och fantasieggande förhållningssätt.
Flera av musikerna har spelat tillsammans i andra grupper vilket bidrar till det starkt komprimerade samspelet och den täta interaktionen. Traces of Brown Rice syftar till Cherrys album Brown Rice (EMI) från 1975 medan Traces of Codona and Mali bär referenser till trion Cherry medverkade i tillsammans med Collin Walcott och Naná Vasconcelos på tre ECM-utgåvor (1978–1984).
Bothén styr flödena och dialogen och sätter prägel på merparten av låtarna, oavsett om han trakterar jägarharpa, basklarinett eller piano. Gustafsson och Kajfeš ställs också ofta i central roll med kärnfullt, raffinerat spel på sina respektive instrument. Romero med sina precisa, pulserande inpass bakom sin slagverksarsenal är också en viktig kugge, särskilt när han trakterar berimbauen. Zetterberg med sin rutin både håller de melodiska ramarna intakta och expanderar ljudbilden med sitt tunga anslag.
Bland godbitarna märks särskilt det suggestivt transframkallande stycket Love train, skrivet av Cherry och ursprungligen utgivet på hans album Eternal Now (Sonet) 1974. En annan pärla är det smakfullt, pulserande spåret Father and Son, komponerat av Kajfeš. Det har en effektiv melodislinga som sätter sig där Gustafson vräker på med sin sax med våldsam intensitet och kraft i Pharoah Sanders anda. Rekommenderas.
Patrik Sandberg
