Haphazard Music

Emil Strandberg (tp), Kasper Agnas (g), Pär Ola Landin (b), Mauritz Agnas (cello), Andreas Hiroui Larsson (dr). Insp. Stockholm, 27–28 augusti 2024.

Poetisk jazz, dvs jazz fylld med poetiska grundelement i uppbyggnad och musikalisk gestaltning är en etikett som kan sättas på flera av trumpetarenEmil Strandbergs egna utgåvor. Även om man generellt skall undvika kategoriseringar på grund av deras begränsade funktion, så kan de ändå – konstruktivt användna – beskriva kontraster och mångsidighet, något som är ett signum för Strandbergs djupdykningar i den lågmälda kammarjazzen där fokus är riktat inåt. Förra plattan i detta format, Tonpoem 2021–2022 (Haphazard), fungerade för mig mycket som en musikalisk mobil, där de löst sammanfogade delarna långsamt rörde sig runt varandra. 

En liknande upplevelse ger Strandbergs nya skiva Tallbarr, taltrast med samma grupp som på förra plattan, där man gemensamt fortsätter sitt introspektiva utforskande. Materialet är kort och koncist, merparten skrivet av Strandberg och fokus ligger på klanger och kollektivt stämningsskapande mer än de individuella insatserna. Spektrat är inom de impressionistiska ramarna, brett även om det återhållna, trevande och sökande dominerar. Det är med små medel som dynamik skapas. En svajig gitarr i Strömoln ger en bräcklig karatär, en kluckande bas ger vågrörelser i Inlandsvatten, dämpande trummor i Dag tre ger en melankolisk färgning. Strandberg trumpet skannar av hela stämningregistret ifrån sordinerat, nästan kvävt uttryck via klassiskt strama inlägg som i Etyd, till utåtriktat försiktigt expressiv intensitet i Bågen och lyran. 

Tallbarr, talltrast ställer krav på en introspektiv öppenhet hos lyssnaren och precis som vid poesiläsning får man inte ha för bråttom, utan skivan kräver att man stannar upp, tänker och känner efter, något som i de flesta sammanhang är en bristvara idag.
Ulf Thelander