Johanna Linnea Jakobsson: Don’t Overthink It

Zack’s Music

Johanna Linnea Jakobsson [voc, ts), Olof Wullt [elg], Jesse Emmoth [p, rhodes), Simon Petersson [b), John Fernold [g,dr) Insp. Signalverket Studios, Malmö, 2025.

Myspoppig vokaljazz. En musikform som ibland kan tendera att bli lite väl snäll, i värsta fall platt. Det behövs (precis som i och för sig i all musik) en egenart, något som sticker ut, åtminstone om jag ska bli intresserad. På detta album är det snällt och mysigt så det räcker, men platt blir det aldrig. Jakobsson, som vuxit upp i Köpenhamn och nu bor i Sverige, sjunger mestadels med en ljus och klar röst, inte mycket skavanker, vare sig i den eller i musiken som helhet. Det är rent, snyggt och städat. Därmed skulle det kunna tippa över och bli trist och intetsägande, men jag tycker att gruppen undviker den fällan. De är kanske lite farligt nära ibland, men pareras snyggt. Det finns en del inslag av americana, som hos t ex Norah Jones, kombinerat med ett mer nordiskt uttryck.

Något som jag verkligen gillar med skivan är den omsorgsfulla produktionen. Det låter genomarbetat och snyggt, utan att för den skull bli utstuderat coolt och trendängsligt. Eller för den delen platt, som sagt. Låtarna är överlag korta, vilket kan kännas uppfriskande, men jag tycker att man tar detta grepp lite för långt, flera låtar slutar lite väl abrupt. 

Soloinsatser får vi endast från pianisten Jesse Emmoth och gitarristen Olof Wullt. Det är korta, effektiva solon, inga stora ytor att sträcka ut sig på. Dock utnyttjar de utrymmet väl, det låter verkligen förträffligt om dem båda. Jo förresten, Jakobsson själv spelar saxsolo i en låt. Det låter också bra, det hade kunnat vara mer av den varan. Basisten Simon Petersson och trumslagaren John Fernold tillhandahåller ett effektivt och svängigt komp. Det är förresten Fernold som står som producent för skivan.

Sammanfattningsvis: det här är en aning för snällt för min smak, det ska medges. Men jag hittar också många kvaliteter, det finns personlighet och variation. Och som sagt, det är verkligen välproducerat och välspelat, inte på ett tråkigt utan trevligt sätt.

Oscar Svenningsson