Kakafon Records

Klara Ahlersten (voc), Harald Svensson (p), Ahmed Al Khatib, (oud), Henrik Wartel, (frame drum), Staffan Svensson (flh). Insp. Göteborg, maj och oktober 2024

Sångerskan Klara Ahlersten och pianisten Harald Svensson ger ut sitt debutalbum som duo. Båda förekommer också som upphovsmän till flera av sångerna, både text och musik, men de flesta texterna har väl etablerade namn bakom sig. Som till exempel de kvinnliga poeterna Emily Dickinson, Ebba Lindqvist och Anita Nathorst, men även en anonym 1400-talspoet och Rainer Maria Rilke.

Harald Svensson står bakom de flesta kompositionerna. Duon bildades så sent som 2023 men Svensson har utmärkt sig som improvisatör sedan 1970-talet.

De flesta av sångerna framförs enbart av Klara Ahlersten och Harald Svensson, men i ett spår, den med ursprung från 1400-talet, hör vi även den arabiska lutan oud (Ahmed Al Khatib) och frame drum (Henrik Wartel). I ett annat spår, Harald Svenssons Music, dyker det upp ett välgörande mjukt flygelhorn, trakterat av Staffan Svensson.

Tillskottet med oud och frame drum tillför en vilsam och suggestivt smygande spänning. Flygelhornet ger ett välgörande värmetillskott i en svårsjungen melodi, kan kalla det röstkonst, som flyter ut i pianot som här känns som ett uppfriskande vattenfall. Där sänker också Klara sin röst, vilket hon kanske borde göra oftare. Totalt sett känns hennes ljusa, klara och lite flickaktiga sopran lite väl antiseptisk ibland. Ganska långt ifrån det vi brukar förknippa med vokal jazz.

Men det finns så mycket att fördjupa sig i de olika texterna och vid fler genomlyssningar kommer alla generösa finesser att träda fram tydligare. Ett album som kräver koncentration och som kanske ligger ganska långt från det vi brukar förknippa med jazz. Kanske mer åt konstmusik, även om Harald Svenssons tydliga jazzgrund ständigt framträder tydligt. Ett album som kommer att tåla och vinna på att återkomma till.

Marie Vesterholm