Hxng Jazz Records

Morgan Wärn (g), Mats Sandahl (b), Jongkuk Kim (dr). Insp. Stockholm 2025.

Epigram är debutalbumet från gitarristen Morgan Wärn, där han leder en stiliserad och smakmässigt nyfiken trio bestående av basisten Mats Sandahl och den internationellt etablerade batteristen Jongkuk Kim. 

Albumet består av åtta originalverk och blandar ett svenskt melodispråk med amerikanska influenser. Lätta stråk av latinorytmisering står också att finna, men det är i den kontrollerade marginalen. Alltsammans är slickt och snyggt och balanserar inte sällan mellan det direktverkande och det slätstrukna. Att söka det semieklektiska, svala anslaget är – som alla vet – en väg med många fallgropar. Varje självmedveten ansats i nämnda riktning riskerar nämligen att resultera i distans och kyla, där varje stilgrepp blir blott en pose. Morgan Wärn bemästrar – under lejonparten av Epigram – denna balansgång. 

Medelst skira melodislingor som inte väjer för varken banalitet eller komplexitet, lyckas Wärn hålla albumet intressant, och så fort tomgången hotar står någon i trion redo att blåsa liv i arrangemangen. Jag är dessutom glad åt beslutet att stanna vid åtta spår. Den perfekta albumlängden. 

Jongkuk Kims spel imponerar stort i sin återhållna, skräddade stil – aldrig för mycket, hela tiden i samspråk med låtarnas ärende. Sandahls bas är kanske inte ID-stark i samma omfattning men går också rätt i varje givet vägskäl. 

Sammantaget är Epigram en imponerande debut som bär en bredd som skulle kunna träffa många. Får jag önska något så är det, trots allt, ett något vildare anslag. Här finns viskande och begåvade egenheter som, skrivna med versaler, skulle kunna orsaka ett storverk. 
Adam Olofsson